ingafalskaleende

Människan är en sorgsen varelse som varje dag gör en liten strävan att hamna i hamsterhjulet, när man väl är där så förfrågar man sig "var det verkligen här jag ville hamna?".

Sen finns det personer som strävar till motsatsen och försöker vara udda.

Jag hörde en gång att skulle man lyckas så måste man vara udda. Idag ser jag det bara som det är ett annat sätt att försöka fly från det verkligheten. Det finns många sätt att fly från verkligheten och alla väljer sin väg.

Men i slutänden så inser man att det bara är lögner från sig själv.

Finner ingen ursäkt eller mening med sitt ego.

Man ser det man lyckats bygga upp 
försvinna som bitarna till lego. 
Kan ensamhet fördärva en männsikas alla grunder?

Man ser inte vad man har för ens man förolorat allt 
och sitter där igen, tillbaka i ensamma stunder.

Du e inte trött på livet.
Bara trött på hur du valt att levt det.

Tittar du någa in i backspeglen,
så ser du dig själv som det största sveket. 

Att ett rum av skratt plötsligt kan bli så tyst.
Man tittar på sig själv.
Och ser att man blivit allt man alltid skytt