va fan e världen på väg?

Vart fan e vi på väg igentligen? 
Det är i alla fall inte åt något vackert håll.
När människor blundar för att själva se sanningen 
för att de vill hellre tro på de ryckterna som sprids. 
Värre blir det bara med männsikor som har sanningen,
men kan inte ta den utan måste då sprida rykten.
Jag vet inte var de ser vinningen i det!
Är besvikelsen verkligen så stark?
Så att istället för att se någon annan människa gå vidare
vill man se den gå ner i djupet tillsammans med än.

Livet är ett ljus som sakta brinner ut.
Och vad vill man se när det är slut?
Vill man rida på triumfens våg?
Lr vill man le åt alla krossade själar men såg?
Kan man verkligen njuta av någon annans motgång?
Är det en tröst i människas egna klagosång?



RSS 2.0