ingafalskaleende

i livet. Känslor är väldigt personliga och man kan inte jämföra 
sina känslor med någon annan. Därför kan det ibland vara väldigt komiskt
när folk säger "jag förstår exakt vad du menar" och sedan 
drar de upp ett av deras exempel. För det första så ville man

antagligen ha någon som bollplank och inte höra deras historia.
För det andra. Hur tror de att deras historia ska hjälpa mig eller
övertyga mig att de kan sätta sig in i mina tankar och känslor?
Jag vet att det kan kännas jävligt tungt ibland och man undrar om det

någonsin komme komma något ljust i livet efter en lång tid av motgång.
Men se det såhär då. Om vi bara har det bra och aldrig fick känna på smärta,
hur ska vi då kunna säga att det är bra? Om vi aldrig upplever glädje,
vet vi inte hur det är när det är dåligt och när vi aldrig har det dåligt så vet
vi inte hur det är när det är bra. Vi behöver känna på olikheterna 
för att kunna förstå skillnaden. 
Därför är smärtan ljuv, för då kan jag senare säga att jag har det bra!